Det här är en syster till Slainthe

I väntan på att det gamla magazinet Slainthe vaknar upp ur sin törnrosasömn kommer jag att publicera sådant som var tänkt för magazinet Slainthe här.

Adressen till den för tillfället vilande Slainthe är :
http://xroad.co.uk/Slainthe.htm
Här kan du läsa alla de tidigare härliga utgivningarna.

Om Quantum of Solace

QS är en oberoende nättidning.
Vi tillämpar pressetiska regler.
Redaktör och ansvarig utgivare: Kay Uggla, kay.uggla@yahoo.com
Här välkomnas gärna artiklar skrivna av andra skribenter.

2009-01-30

Det kan finnas någon nära dig som behöver ditt stöd

Hej alla igen!
Skrollan igen här.
Denna gången måste jag skriva av mej om sak som jag inte trodde jag någonsin skulle skriva om. AA=Anonyma alkolister. Har en god vän arbetskamrat som jag har har kännt sen jag var 23 år.
För några år sen kom hon till jobbet påverkad av något och ingen visste vad det var, men vi kunde se så nåt var det.
När man har känt varandra så länge, som vi hade gjort, försökte vi fråga hur det stod till och så.
Fick till svar: "allt är bara fint med mej, alltid!"
Vi skyddade henne väldigt länge men vi tyckte det var hemskt att se henne påtänd av något. Vi ville ju inte anmäla detta för chefen. Vi ville bara inte tro att det var som det var.
Men en dag kom ett erkännande från henne själv.
Hon kom tillbaka efter ca 8 månader och arbetsträningen funkade bra.
Men tyvärr i somras fick hon ett åter fall igen. Denna gången blev vi mest besvikna och arga på henne. Mest för att det finns barn med i bilden? Alla dessa lögnet mm!
Att vara akoholist är en sjukdom så är det.
Tjejen har genomgått en ny behandling igen nu och kommit tillbaks och arbetstränat på jobbet.
När hon kom tillbaka såg man på henne hur himla rädd hon var. Hon visste ju att vi var väldigt besvikna på henne.
I dag var jag med på ett AA som anhörig. Gud va det gav mej mycket. Vi var rätt många som kom dit. Jag hade aldrig varit på ett sånt möte förr. Därför blev jag väldigt paff. Det var inte vad jag hade väntat mig alls. Tyvärr var den yngsta bara 22. Och jag kan förstå att det måste vara himla svårt att medge att man är alkolist eller narkoman när man är så ung.
Alla dessa berättelser som jag fick höra i kväll gjorde mig rörd och framför allt mer förstående. Alla dessa öden och misslyckande som personerna hade gått igenom. Det var helt otroligt att dom kunde berätta om allt och hur dom kände sej nu. Dom pratade en del om de 12 stegen. Sonliga var i början en del i mitten och andra i slutet av processen.
Men detta kämpande! Hela tiden! Gud, va ni är bra som försöker att komma tillbaka!
Där var en man som berättade och berättade saker. Man såg på honom att det sökte honom gång på gång. Men för att prata öppet om detta och dessutom i en stor grupp! För detta behövs mod och detta får dom av varandra. Tro mej, alla sitter ju i samma båt och kämpar.
Den här kvällen gav mej enormt mycket och framför allt mer förståelse för personer med dessa problem. Lite synd kanske att inte alla kan inse att dom behöver hjälp och kan få det.
Min kollega har både sprit och tabletter. Men men nu hon är påväg att bli bra. Vi alla håller tummarna för henne. Vi käbnner att de ska lösa sej nu för henne. Hon blev jätte glad att jag och ytterligare en från jobbet följde med henne dit i kväll. Jag fick mig verkligen en tankeställare på hur många det finns som inte mår bra och tar till både sprit och tabletter för att få livet fungera bättre, tror dom. Innerst inne hoppas jag så innerligt att alla dessa personer kommer att få det bättre och må bättre någon gång. Trots att vägen kan vara lång, finns hoppet där.
Om hon vill det ska jag faktiskt följa med på fler såna möten. Det ger en så mycket och man får onekligen en del att fundera på. Värdet i det man tar för givet varje dag: jobb, vänner, familj, ett hem, allt det som är vardageen för oss. En mycket glädje och sorg, men också en enorm värme fick jag uppleva i kväll där i det verkliga livet.
Det finns säkert många runt omkring oss som har samma problem och som berhöver en hand till hjälp att för gå vidare.
Va rädda om er och fundera lite. Kanske finns det någon ni känner som har såna här problem nära dig. Jag har en vän som har detta problem! Och inte förrän idag har jag fattat hur det är för henne.
Det är ju aldrig för sent att lära sej något nytt eller hur!

skrollan Writer
--- ooo ---




Samtal och möten om livets allvarligare situationer-- Var finns de?

För drygt ett år sedan deltog jag i en diskussion här i SL om hur det är att leva med en alkoholist. Den hölls på SRC (Svenskt Resurs Center). För mig var det en lika omvälmande insikt som den skrollan fick härom kvällen. Jag är därför övertygad om att det finns några här bland oss, som behöver hjälp på sin väg i livet och som samtidigt skulle kunna hjälpa andra med sin erfarenhet och kamp för att förändra sina liv.


Second Life skulle kunna vara ett sätt att försöka få det stöd som man ibland behöver för att gå vidare i det verkliga livet, det enda man har.
Var hittar man sådana grupper, personer som är beredda att ge det stödet, diskutera såna här alvarliga frågor? På SRC hålls ofta samtal och diskussioner om lite allvarligare frågor. Men var sker det idag?
Vi har Ecpat. Men vad mer? QS skall undersöka vad som finns för oss här i SL.

Kay Uggla


2 kommentarer:

Apmel sa...

Apmel var också med på det där mötet. Det var myckt bra efter vad jag kommer ihåg, men tror inte att det blev någon uppföljning av det tyvärr.

/Apmel

Anonym sa...

Lite synd kanske men det kanske åter kommer vem vet

Apture